När Moa och jag var påväg upp till Stockholm så planerade vi lite inför framtiden :) Så nu har Moa och jag stora planer som vi verkligen hoppas på ska gå i uppfyllelse. Man måste ju prova för att få veta om det går eller inte ;) Eller hur??
Kan inte säga vad vi har planerat riktigt än men ni kommer få veta inom en närmre framtid ;)

Jag kan tänka "tänk ifall jag skulle ha varit adoptera, hur skulle mitt liv se ut då?"
För vissa som ska få barn kanske det är en självklarhet att adoptera bort på grund av att dom inte har råd och för vissa kan det vara att dom inte har haft nån bra uppväxt det kan också vara att dom blir tvugna på grund av vissa saker som har hänt i livet.
Jag personligen tycker att kunna adoptera barn är en väldigt bra grej som har kommits på. Tänk hur många liv som har räddats på grund av att folk har kunnat adoptera barn som inte har haft det så bra. Tänk också hur bra det är för dom som inte kan få barn men så gärna vill ha ett barn, deras dröm kan ju gå i uppfyllelse sammtidigt som ett barn kan få ett mycket bättre liv.
Man kan ju också ha ett fader barn. Det är många liv som har räddats på grund av att människor har kommit på såna här saker och det blir ju bara bättre och bättre.


    Man kan förändras en barns liv genom att inte göra så mycket alls.

Jag har gått och funderat länge på hur man skulle göra ifall man skulle bli gravid i min ålder, alltså 15år.
Det har gått frågor i mitt huvud som t.ex. skulle jag behålla barnet eller inte?? Om jag skulle behålla barnet vad skulle hända då?? Om jag inte skulle göra det vad skulle hända då??
Jag kan känna att ifall man skulle bli gravid i min ålder kanske det bästa är att göra abort??
Vi är ju själva bara barn. Det kanske är bäst för både fostret och den som är gravid. Bebisen skulle ju få en jobbig uppväxt, ens mamma är aldrig hemma den måste gå i skolan för att få en utbildning så att den kan skaffa sig ett jobb så att hon kan försörja familjen, visst pappan till barnet kanske är kvar om man har tur och har ett jobb och kan försörja dom men om man har ett litet barn så går det åt väldigt mycket pengar, man måste betalla alla blöjor, mat, kläder det blir liksom dubbelt så mycket mer än vad det var innan och det kanske var precis att alla pengar räckte till då. Och då när mamman och pappan jobbar så måste ju ungen vara nån annan stanns och hur kul är det för bebisen att åka till olika människor varje dag och bara träffa sinna föräldrar på kvällarna??
Vi kan inte veta vad ett barn som inte kan prata tänker på, men jag tror nog saker är lika jobbiga som för dom som det är för oss ungdommar/vuxna.
Sen om vi tänker på tjejen som är gravid, hon mister ju hela sitt unga liv.
Så i slut ändan kanske det är bäst för både fostret och tjejen som bär det.
Man kan ju också välja att föda barnet men sen adoptera bort det men jag tror det skulle kännas ännu jobbigare, för då har man ju liksom burit på det i ca 9 månader. Det kan ju inte vara kul att lämna bort sitt barn då eller??
Självklart kan man behålla barnet om man verkligen vill jag tycker ju att alla har rätt att leva men ett råd ifrån mig är att, tänk inte bara en gång utan hundra gånger på hur du eller du och din kille vill göra, gör inte bara nåt hastigt beslut bara för att ni är rädda. Fråga också vad era föräldrar tycker, dom kommer ju nog behöva hjälpar er en hel del. 

Det här är ju bara mina tankar och funderingar om att göra abort, vad tycker ni?? 
Kommentera gärna. 

Hade faktiskt glömt bort att jag hade en blogg, hihi inte så bra direkt :P Men men, nu bloggar jag och jag har kommit på en sak, jag ska börja att skriva ett inlägg varje vecka om lite tankar, funderingar och åsikter. det hade jag tänkte att börja med nästa vecka, alltså vajre måndag är det menning att det ska komma upp en inlägg. Vad tycker ni om det? Det kan väl vara kul att få veta lite vad som finns innanför mitt pannben? På måndag ska det i alla fall handla om att göra abort, vi får se hur det här kommer gå :)